omöjlig att motstå !

GODNATT SAGA.

Flickan med svavelstickorna!
Det var en väldigt kall och mörk vinterkväll den allra sista dagen på året. Gataorna var folktomma. Alla var hemma i sina varma hus och ställde i ordning för nyårsfest. De stekte gäss, gjorde kastanjefyllning, äppelpaj och andra godsaker. Även om det var väldigt sent, kunde man se en liten flicka som sakta vandrade längs de ishala gtaorna. Hon hade ingen mössa på huvudet och inga skor på fötterna. När hon gick hemifrån den morgonen, hade hon satt på sig ett par gamla trasiga tofflor. De va alldeles för stora, och hon tappade dem när hon skyndade sig över gatan för att undgå att bli överkörd v en vagn. Den ena tofflen hittade hon inte igen, och den andra sprang en liten pojke i väg med-han sa att den va så stor att den skulle passa bra som båt åt hans tennsoldater. Sedan dess hade den lilla flickan gått barfota, och hennes små fötter va blå av köld. I sitt smutsiga förkläde bar hon svavelstickor, och en bunt tändstickor i handen. Hon skulle egentligen sälj stickornan men ingen hade köpt en endaste sticka av henne på hela dagen, så hon hade inte tjänat ens ett kopparmynt. Nu skakade den lilla flickan av köld, och hon var matt av hunger där hon ensam och vilse vandrade runt i mörkret. Då och då stannade hon till för att titta in genom fönstren i de upplysta husen längs gatan. Överallt var det pyntat och fejat för nyårsfest, och underbara dofter spred sig i nattluften, vilket fick den stackars lilla flickan att känna sig ännu hungrigare. Till slut kom hon till ett hörn mellan två stora hus, där hon fann skydd från den iskalla vinden. Den lilla flickan satte sig ner och drog upp benen under sig för att värma dem, men det hjälpte inte mycket. Den kalla luften gick genom märg och ben. Flickan va rädd för att gå hem, eftersom hon inte hade sålt stickor den dagen. Hon visste att fadern skulle bli arg och kanske slå henne. Förresten var det inte mycket varmae hemma än ute på gatorna-väggarna va otäta och fulla med hål. Flickan och modern hade försökt täta hålen med hö och trasor, men vinden ylade lika mycket genom väggarna ändå. Den lilla flickan sträckte ut händerna. De var stela av köld. " Om jag tänder bara en av de här stickorna" Tänkte hon, " Så blir jag kanske varm!" Hon stirrade längtansfullt på svavelstickorna hon höll i handen. Så drig hon ut en och strök den mot tegelväggen. Den sprakade och tändes och gv från sig ett strålande, klart ljus. Flickan stirrade på ljuset, och genastvar det som om hon satt framför en stor kakelugn med ben av blank, nyputsad mässing. Inne i ugnen brann en sprakande brasa. Så varm och underbar brasan var! Ivrigt sträckte den lilla flickan fram händerna mot den. Hon rätade ut benen för att värma dem vid den skinande ugnen. Men just då slocknade stickan. Den stora kakelugnen försvann, och den lilla flickan satt ute på den kalla, mörka gatan igen med en utbränd sticka i handen. Hon drog fram en ny svavelsticka och tände den. Stickan blossade upp kastade ett varmt sken mot väggen brevid henne. Genast blev väggen genomskinlig som glas. Flickan kunde se rakt genom väggen och in i ett stort, vackert rum. Där stod ett långbord dukat med en duk vit som snö, porslinstallrikar, kristallglas och silverbestick. Mitt på bordet stod ett stort fat med nystekt, ryknade varm ggås fylld med äpplen och små korvar. Så gott det såg ut! Då hände något ännu mera märkligt. Gåsen trillade av fatet, hoppade ner från bordet och med kniv och gaffel i bröstet kom den vaggande mot den lilla flickan. Hon sträckte ut händerna mot den, men just då slocknade stickan. Återigenblev allt mörkt och kallt, och den lilla flickan satt och stirrade på den fuktiga tegelväggen. Så fort hon kunde, tände hon en ny sticka. Den här gången sken falmman ännu starkare, och genast stod flickan framför en stor vacker julgran. Den va större och vackrare pyntad än någon annan julgran hon sett. Inte ens julgranarna hon fått en glimt av genom fönstren i de rikas hus, kunde jämföras med denna. Hundratals tända ljus strålade på de gröna grenarna. Vackra änglar och röda sidenband prydde granen. Änglarna var vackrare och mer levande än någon annan julgransprydnad hon sett. Barnet sträckte ut händerna mot granen. Precis då slocknade stickan. Men flickan fortsatte att stirra, och det verkade som om julgransljusen steg högre och högre, tills hon förstod att det var stjärnorna på himlen hon stirrade på. De blinkade så vackert och vänligt ner till henne att hon trodde hjärtat skulle brista. Plötsligt såg hon en stjärna falla med en svans av stjärnstoft bakom sig. " Nu är det någon som dör". tänkte flickan. Hennes farmor, den enda personen i hela världen som verkligen hade älskat henne, hade en gång berättat att när en stjärna faller, stigen en stjäl till himlen. Den lilla flickan tog fram en ny sticka och strök fyr på den mot väggen. Den här gången flammade den upp och gjorde en skinande cirkel, som en helgongloria. Mitt i cirklen stod den lilla flickans farmor. Hon strålade så kärleksfullt och ömt mot flickan att hon inte kunde hålla tillbaka tårarna. " Å, farmor!" sa hon, " snälla, låt mig få följa med dig! Jag vet att när lågan släcks försvinner du, precis som den stora varma kakelugnen, den goda gåsen och den vackra julgranen. Snälla farmor, lämna mig inte här! Snälla!" Och när stickan var utbränd samlade den lilla flickan i hop de sista bunten och tände dem mot väggen. De flammade upp tillsammans gav de ett ljus som sken som middagssolen. I ljusskenet såg den lilla flickan farmodern igen. Hon sträckte ut händerna, och farmodern tog kärleksfullt barnet i famnen. Tillsammans steg de upp, högt över de isiga gatorna met ett ställe där ingen led nöd. De steg upp till himlen. Tidigt nästa morgon fann en förbipasserande den lilla flickan med svsvelstickorna. Hon satt i hörnet mellan de två husen, lutad mot väggen. Hon log, men de små kinderna var bleka, för hon hade frusit ihjäl den natten. " stackars lilla barn", sa de som såg henne med sorg i rösten. Någon pekade på bunten med svavelstickorna som barnet höll i händerna. " Se!" sa de. " Den lilla stackaren måste ha försökt att värma sig." Men ingen visste inte alla under som den lilla flickan med svavelstickorna hade sett den natten. Inte heller visste de hur glädjefullt hon och hennes farmor hade firat den nya årets första natt.

GOD NATT SÖTNOSAR :)